Kategoriarkiv: Blogg

Tack Fredrik

2019-06-27

Fick ett fantastiskt trevligt mail på jobbet idag från Fredrik Karlesand. Efter 17 (!) år på Ahlsell slutar Fredrik för nya utmaningar på Assemblin.

Sakletaren

2019-03-03

Seth gungar på Kvarmholmens lekplats

Seth spelar på ”klangen”

Frukost framför TV:n och telefonen ringer. Det är Seth som finns i andra änden och undrar om har får komma bort till oss och leka. Självklart!

Lite efter kl. 10 anländer Seth och vi börjar med att bygga Lego, dagen till ära väljer han att bygga Blixten McQueen. Vi bygger bilen och halva servicestationen.

Därefter är det lite brottning och vi brottas på vardagsrumsgolvet. Seth kämpar och sliter.

Seth ska åka kana och Christina leker kurragömma 🙂

Efter en lätt lunch bestämmer vi oss för att åka in till lekplatsen på Kvarnholmen vid gamla vattentornet. Det är fortfarande blött efter nattens regn men inget som stör. Seth far runt på det som han tycker är kul.

På lekplatsen hittar Seth en plånbok med körkort och kreditkort. Vilken sakletare.

Efter en timmas lek kör vi ut till Hansa city och Seth somnar i bilen på vägen dit och väl framme är han fortfarande mer eller mindre sovande.

Seth åker rutchkana

Vi åke hem med Seth till Lindsdal och vi är riktigt nöjda med dagens aktiviteter. Tack för denna dag.

50 år sedan första SM-Guldet

2019-02-23

Idag är det 50 år sedan Leksands IF tog sitt första SM-Guld i ishockey.

Hittade nedan text på www.hockeysverige.se

Nedan är kopia på texten ifall hockeysverige.se plockar bort den av någon anledning.

För exakt 50 år sedan bärgade Leksands IF sitt första SM-guld genom tiderna. För hockeysverige.se minns spelarna som fanns med i guldlaget 1969 tillbaka till guldet som blev startskottet på klubbens storhetstid.

23:e februari 1969 var en söndag. Det här är en stor dag historiskt för Leksand. Det var då dalaklubben vann sitt första av hittills fyra SM-guld. Spelare som Dan SöderströmMats Åhlberg, bröderna Abrahamsson (Thommy och Christer), Hasse JaxKjell Brus med flera kom att få sina stora genombrott i svensk hockey.

Inför säsongen var det bara Bosse Englund som anslutit till truppen jämfört med säsongen innan. Egentligen ska vi säga återvänt eftersom han är uppväxt inne i Noret (centrala Leksand). Nu hade han testat på både hockeyn och polisyrket i Västerås under två säsonger. Även juniorerna Torbjörn Vallin, Yngve Gyll och Åke Danielsson fick chansen att känna på A-lagshockey under säsongen.

TOG SIG ENKELT TILL SLUTSPEL

Grundserien, det vill säga Division 1 norra, blev ingen Eriksgata för tränaren Rune Mases lag. Leksand slutade trea efter AIK och Modo, men givetvis tog sig masarna sig enkelt vidare till slutspelet. Väl där inledde Leksand med att köra över Mora med 7-1. Sedan följde raden Västra Frölunda 7-5, Brynäs 1-6, Södertälje 4-4, AIK 6-1 och Västerås 4-2. Inför sista omgången ledde Brynäs serien på nio poäng, samma som Leksand men med betydligt bättre målskillnad.

Christer Abris storspelade i guldmatchen mot Modo.

Leksand hade som uppdrag att åka upp till Kempehallen i Örnsköldsvik för match mot Modo. Brynäs åkte i sin tur ner till Frölundaborg för match mot Västra Frölunda. Allt Brynäs behövde göra var att vinna över göteborgarna. Efter två perioder ledde Västra Frölunda med 3-2 och folk började fundera på om inte guldet ändå kunde hamna i Dalarna eftersom Leksand ledde mot Modo med 1-0. Det var Folke ”Totte” Bengtsson som gjode målet framspelad av Hasse Jax. Samtidigt öste Modo på med skott mot Christer Abris som storspelade. Efter två perioder ledde Modo skotten med 25-13.

Tidigt i tredje perioden kvitterade Inge Hammarström Västra Frölundas ledning nere i Göteborg. Strax därefter lyckas Lasse Öhman sätta dit pucken bakom Abris. Det är då Ulf Sterner kliver in i bilden. Den tuffe och oömme Frölunda-forwarden gör både 4-3 och 5-3 bakom William Löfqvist samtidigt som matchen i ”Ö-vik” tog slut. Det blev 1-1 där. I väntan på slutsignalen i Frölundaborg åkte Leksandsspelarna runt på ”Kempis” is. Skulle det bli äntligen bli guld eller skulle Brynäs gå ikapp?

Hockeysverige.se har genom OLD SCHOOL HOCKEY sammanställt några av Leksandsspelarnas minnen från matchen och väntan uppe i Örnsköldsvik.

Christer Abris:

– Vi hade ett väldigt bra lag den säsongen med ”Nisse”, ”Totte” ”Taxen” Sjöberg och så vidare. Sedan gällde det även att ha lite tur också och det hade vi. I den avgörande matchen mot Modo uppe i ”Kempis” (Kempehallen) kom Modo-spelare (Lage Edin) helt fri med mig precis i slutet av matchen Han fick till ett sådant skott som man som målvakt inte vet vart den tog vägen. Det sa ”ding ding” bakom mig eftersom pucken tog i båda stolparna och sedan ut igen, men då hade i alla fall jag inte en aning om att vi hade chansen kvar att vinna SM-guld.
– Annars minns jag mest då vi åker runt på isen i säkert tjugo minuter och väntar på att det ska plinga på måltavlan från matchen Frölunda-Brynäs. Till slut kom Modo:s ordförande, Thorsten Andrén, nedspringande för läktaren och berättade att det var slut i Göteborg och att Leksand då var svenska mästare.

Thommy Abrahamsson:

– Vi hade ett väldigt bra lag vi med, men visst var det Brynäs som var favoriter. Brynäs hade vunnit dom tre säsongerna innan. Leksand bestod av ett ungt gäng killar som verkligen ville vinna SM-guld. Sedan hade vi Nisse Nilsson i laget som var Sveriges kanske bästa hockeyspelare just då och som gjorde en mycket fin säsong liksom Lars-Erik Sjöberg. Leksand hade värvat dom bästa spelarna som fanns i distriktet just då helt enkelt. För mig kom det inte som någon direkt överraskning att vi vann 1969.

Gunnar Andersson:

– Vi hade egentligen en himla tur som vann guldet den säsongen. Vår match slutade en bra stund innan matchen i Göteborg. Jag minns att vi åkte runt, runt på isen i Örnsköldsvik och väntade på slutresultatet mellan Frölunda och Brynäs. Frölunda var tvingade att vinna om vi skulle vinna SM-guldet. Nu gick det bra för oss och vi gjorde en kul grej av att Svenska Ishockeyförbundet hade tagit med sig SM-bucklan ner till Göteborg.
– Vi åkte tåg och buss hem från Örnsköldsvik via Bollnäs. Då vi var någonstans mellan Rättvik och Leksand mötte brandbilar med blåljus (som faktiskt var rödljus 1969) upp och eskorterade oss in till Leksand. Där fick vi gå upp på scen och ta emot folkets hyllningar… (Gunnar Andersson blir tyst en stund och märkbart rörd), fantastiskt.
– På kvällen var det stor guldmiddag på Lindbergs pensionat tillsammans med alla dåtidens celebriteter i Dalarna. Bland annat Rune Lindström (skrev bl a klassiska Himlaspelet).

Mats Åhlberg:

– Tiden vi var där på isen och väntade på att det skulle ta slut nere i Göteborg var som en evighet. Det hör till saken att Lage Edin kommit fri mot Christer Abris i slutet av matchen, men prickade stolpen.
– Nu vann vi guldet och resan hem från Örnsköldsvik är nu klassik där vi sista biten från Tällberg in till Leksand sitter på öppna bryggarbilar medan många tusen stod och väntade på oss inne i Noret (centrala Leksand)

Folke ”Totte” Bengtsson:

– Säsongen var faktiskt lite upp och ner. Jag minns att vi vid något tillfälle satt på Björn ”Lollo” Lassas café efter att vi hade förlorat flera matcher i rad. Vi sa till varandra att poängen vi har kan ingen ta ifrån oss så nu gällde det bara att ta nya poäng i nästa match i stället.
– Sammanhållningen var fantastisk i laget och det var bara tre ”utlänningar” i laget. Det var ”Nisse” Nilsson och Lennart ”Lillen” Gustafsson som kom från Värmland och ”Uffe” Mårtensson som var från Surahammar. Alla övriga var masar. Jag tror att just sammanhållningen var nyckeln till guldet?

Ditt 1-0 mål mot Modo i sista matchen gjorde att det till slut blev guld till Leksand.
– Just när jag gjorde målet var det väl som vilket mål som helst. Vi visste ju inte att vi vunnit SM-guld när slutsignalen gick uppe i ”Ö-vik eftersom det var 12-13 minuter kvar på matchen i Göteborg mellan Frölunda och Brynäs.
– Det gick bra och det visar sig nog efteråt att det är kanske mitt viktigaste mål i karriären.

Olle ”Mapa” Sjögren:

– Vi hade fått ihop ett riktigt bra lag till säsongen 1968/69. Bröderna Abris och Mats Åhlberg, men vi hade även fått Lennart ”Lillen” Gustafsson från Brynäs och Gunnar Andersson från juniorlaget. Gunnar var från början från Dala-Järna.
– Brynäs var riktigt bra då och allt skulle avgöras i sista omgången 1969. Det krävdes att Brynäs skulle förlora nere i Göteborg mot Frölunda medan vi var tvungna att ta en poäng i Kempehallen mot Modo. Brynäs förlorade samtidigt som vi fick 1-1 mot Modo. Även om vi var riktigt bra det året krävdes det även lite tur för att vi skulle vinna guldet.

Hans Jax:

– Jag spelade i en kedja med Olle ”Mapa” Sjögren och Nisse Nilsson. Vi gjorde en hel del poäng i grundserien, men jag hade det lite trögare i slutspelet.
– Det var fantastiskt roligt uppe i Örnsköldsvik när vi spelade 1-1 mot Modo. Vi åkte runt på isen efter slutsignalen och väntade på slutresultatet i Göteborg. Jag minns så väl när det kom en gubbe nedspringande från läktare och skrek att Frölunda hade vunnit och att vi var svenska mästare.

Hans Jax, Nisse Nilsson och Olle ”Mapa” Sjögren efter SM-guldet. FOTO: Arkiv

Kjell Brus:

– Förutsättningarna var så att om Brynäs förlorade nere i Göteborg mot Frölunda så behövde vi ”bara” ta en poäng mot MoDo. Vår match slutade 1-1 efter att ”Totte” Bengtsson gjort vårat mål.
– Vår match var slut bra mycket tidigare än Brynäs match så vi åkte runt, runt där inne på isen och väntade på slutresultatet, men då beskedet kom att Frölunda vunnit med 6-4 var det en så otrolig glädje. Så just den glädjen och den väntan som var på att vi skulle få slutresultatet från Frölunda matchen är nog det jag minns starkast.

Hur togs ni emot hemma på Torget i Leksand?
– Det var Leksands första guld så det var helt fantastiskt. Vi möttes av brandbilar bortåt Rättvik någonstans och sedan eskorterade dom oss in till Torgen där nästan hela byn var på plats. Det är ett väldigt fint minne för mig och förmodligen för alla andra killar som var med i laget.

Hur firades guldet resten av kvällen och natten?
– (Skratt) Ja du det blev väl på lokal någonstans i Leksand som brukligt är, men det var väl vi värda?

Dan Söderström:

– Från guldet 1969 minns jag bäst när vi åker runt i ”Kempis” (Kempehallen, Örnsköldsvik) och väntar på att det skulle plinga till på resultattavlan efter att vår match mot MoDo (1-1) var slut. Om jag inte minns fel så stod det 5-3 till Frölunda mot Brynäs som var tvingade att vinna i fall dom ska ta hem guldet.
– Det tog en bra stund mellan att det plingat och att resultatet kom upp och de här sekunderna var en lång jäkla plåga. Frölunda vann till slut med 6-4 och omklädningsrummet efter matchen var en enda stor röra där bland annat Nisse Nilsson slängde sin utrustning i papperskorgen. Nu hade han spelat klart.

Nisse Nilsson:

– Jag åkte upp skadad till den matchen och fick kliva av i sista perioden så jag fick ta emot guldplaketterna i lågskor. Hemresan på tåget var underbar och även när vi åkte sista biten in i Leksand på bryggarbilar mitt i vintern är sådant jag aldrig kommer att glömma.

Nisse Nilsson och Totte Bengtsson firar SM-guldet 1969.

Ligger dina skridskor kvar i en papperskorg där uppe fortfarande?
– Haha… det vet jag inte, men jag slängde även ett par skridskor i en sjö i Colorado efter VM-guldet 1962. Då var det någon tidigare Forshaga-bo som kavlade upp byxbenen och vadade ut dom tio metrarna för att fiska upp skridskorna igen. Numera finns skridskorna som ett minne uppe på Forshaga Hockeys kansli.

Rune Mases:

Kom guldet 1969 som en överraskning för dig?
– Nej det kan jag inte påstå. Vi hade ett rätt bra lag och det var egentligen Brynäs och vi i Leksand som var dom starkaste lagen under dom här åren. Vårt mål var att nå fram till Brynäs och vi var nära under många år. Man kan väl säga att vi nådde fram till målet 1969.
– Vi hade en grupp som tränade riktigt hårt och där alla drev på varandra hela tiden. Alla ville framåt i utvecklingen och killar som Åhlberg, Abris, Sjöberg eller Gunnar Andersson sa direkt till om någon annan inte gjorde vad man skulle. Alla blev tvingade att ta ansvar för laget och för sig själv av sina lagkamrater.

I dag talar man ofta om delat ledarskap i båset. Guldåret 1969 var du tillsammans med tidigare storspelaren i Leksand, Gunnar Jönses, ledare för laget. Hur var fördelningen mellan er?
– Den var hur enkel som helst. Med ett så bra lag som vi hade kunde man bara inte misslyckas. Under matcherna var det mest jag som stod vid båsdörren och skötte bytena, men både jag och Gunnar var hela tiden överens om vilka som skulle spela.

Gunnar Jönses:

– En av anledningarna till att vi vann den säsongen var Nisse Nilsson. Han hade en förmåga som även Pelle Prestberg och Mats Åhlberg hade, just den här blicken att se och sätta dit pucken i den lilla lucka som fanns bredvid målvakten. Det är för övrigt en förmåga som jag kan sakna hos dagens hockeyspelare. Det ska tydligen bara skjutas hårt nu för tiden. Om sedan pucken går över tycks inte spela någon roll.
– Nisse avgjorde väldigt många matcher, men vi hade framförallt ett väldigt bra lag och en entusiast och pådrivare i Rune Mases.

Du var inte med upp till Modo inför avgörandet, hur kom det sig?
– Jag hade knappt koll på hur förutsättningarna var inför den matchen eftersom jag låg kvar hemma i Leksand och var helt knäckt. Jag var helt enkelt utarbetad och gått in i det som idag kallas för väggen.
– Allt jobb med att kontakta press, boka resor samtidigt som jag hade tre småttingar hemma och mitt vanliga jobb gjorde att jag helt enkelt inte orkade.

Hur gick det förresten mellan Västra Frölunda och Brynäs? Jo, Kjell Andersson gjorde 6-3 innan Håkan Wickberg satte 6-4 bakom Ingemar Caris med en sekund kvar.

FAKTA: LEKSANDS LAG

Målvakter: Christer Abris, Gunnar Mårs, Torbjörn Vallin
Backar: Lars-Erik Sjöberg, Lennart ”Lillen” Gustafsson, Thommy Abrahamsson, Åke Danielsson, Yngve Gyll, Gunnar Andersson.
Forwards: Bosse Englund, Mats Åhlberg, Roger ”Sotarn” Lindqvist, Dan Söderström, Ulf ”Mini” Mårtensson, Olle ”Mapa” Sjögren, Folke ”Totte” Bengtsson, Kjell Brus, Hasse Jax, Jan-Olov Kroon, Nisse Nilsson

Tränare: Rune Mases
Lagledare: Gunnar Jönses

Virginia Tech värmer

2019-01-21

Härliga strumpor jag fick av Melissa Jacobson i somras

En torsdag med riktigt skitväder, minusgrader på morgonen när jag lämnar Kalmar, regn lite utanför Växjö, mer regn i Ljungby och Värnamo. Kommer hem kl. 17:10 och det snöar och är återigen minusgrader och riktigt bistert.

Värmer mig i en varm och go dusch. Efter duschen värmer jag mina kalla fötter med härliga strumpor jag fick av Melissa Jacobson i somras.

Popcorn & Öl

2019-02-17

Popcorn & Öl

Seth har sovit hos oss inatt och tidigt i morse hände något kul. Seth väcker mig hängande på sin armbåge och säger ”Farfar! ska vi äta popcorn och ta en öl”?

Jag inser direkt att han prata i sömnen och svarar ”inte nu det är natt, vi ska sova” varpå Seth svarar ”då gör vi det” varpå han återigen borrar ner sig i kudden och fortsätter sova.

Alltid lika härligt att ha barnbarn på besök 🙂

Bamase på bio

2019-02-16

Film är bäst på bio

Förväntansfull inför biobesöket

Lördagen till ära kommer Seth till oss, eller kommer, vi ska hämta han vid 13:15. Vi ska gå på bio, Seths biopremiär och det är Bamse och Dunderklockan som ska visas. Seths biopremiär men hur förklarar man vad bio är? Vi har försökt med att det är en jättestor TV ich ett stort mörkt rum.

Vi hämtar upp Seth och tar sikte på Filmstaden. Första anhalt i Filmstaden blir kiosken och inköp av popcorn och dricka, det som tillhör bio. 14;30 ska filmen starta och vi släpps in i biosalongen 14:20. Inte så stor salong då salong 3 endast innehåller 76 plaster.

 

 

Biomys

Seth går förväntansfullt in och vi sätter oss på våra platser. Vi har med en av Filmstaden lånad förhöjningskudde så att han ska se bra. Först lite reklam om kommande filmer innan ljuset dämpas ner och filmen börjar visas. Stora förväntansfulla ögon. Filmen är riktigt rolig och intressant men ett par besök på toaletten hindrar inte Seth.

 

Snart börjar filmen

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart går tåget

 

 

 

 

 

Efter filmen är Seth mäktigt nöjd ned upplevelsen. Efter bio så har jag lovat att vi ska kolla på tågen så vi tar sikte på järnvägsstationen. Kul upplevelse.

Väl hemma igen ska vi dagen till ära grilla och vi hjälps åt att grilla kyckling. Vi äter och har det allmänt trevligt och efter middagen har vi en överraskning till Seth, en Legobyggsats. Vi hjälps åt men Seth har läget underkontroll och bygger det mesta själv med viss hjälp.

 

Legobyggande

Innan det är dags för sängdags kollar vi på Lejonkungen och lite efter att Melodifestivalen startat så somnar han i soffan och en kul dag är till enda.

Legobygget är klart

Tillbaka till 80-talet

2019-02-01

Sitter i soffan och njuter av en skön hemmaseger mot HockeyAllsvenskans bästa bortalag Pantern. Pantern tar ledningen men 0-2 men våra blå/vita krigare vänder och vinner med 4-2.  Stor segerorganisatör är min favoritpelare #27 Anton Karlsson. Anton gör viktiga 1-2 på ett strålande sätt och sätter GVG på ett lite turligt sätt. Daniel Gunnarsson sätter definitivt punkt på fredagskvällens tillställning men 4-2 i tom bur.

Utöver detta kollade jag på när f.d. Leksandsspelaren Oliver Ekman Larsson testar utrustning från förr, var det bättre förr eller är det bättre nu? Återigen är faktum, det var inte bättre förr men det är sämre nu ;). Kolla in klippet på OEL här.

You Tube

2019-01-05

Lördag och vi är hemma hos Michael, Isabell, Seth och Tex. Seth och jag spelar både fotboll och innebandy i garaget och även brottats en del. Riktigt kul och aktiv lördag.

Lite senare sitter Seth och tittar på Youtube på TV när vi ska kolla. Han blir arg när han inte får titta varpå Isabell säger att han får titta på hennes telefon, ”hämta den, ligger i hallen” säger Isabell men det är han inte intresserad av. Christina säger” du kan kolla på min telefon” varpå Seth men häpen min säger mycket förvånande ”har DU Youtube?”. Och vi får alla ett gott skratt. Alltid någon rolig kommentar från Seth 🙂

Tex blir allt mer aktiv och far runt ordentligt i sin gåstol. Utvecklingen går i en rasande fart.

Livet är på topp när det gäller barnbarnen.

Golfen på väg ut

2018-07-16

Golfen på väg ut

Tog beslutet att sälja mina golfklubbor igår. Varför? Har inte haft suget på golf de senaste två åren. 2016 spelade jag för visso men den rätta glädjen infann sig inte. Längtade inte efter att spela golf men väl på golfbanan var det ganska kul men när puttern satt på hål 18 var det riktigt skönt.

Tog en paus 2017 och det kändes riktigt bra och valde att även i år köra på vilande medlemsskap. I maj hade Ahlsell golftävling och jag var funktionär. Det mest positiva med tävlingen var att jag kände att mitt beslut fortfarande kändes bra.

La ut klubborna, bag och vagn på Blocket igår eftermiddag och fick flera mail om klubborna, en del med bud på hela alltet, några på utvalda delar och ett om att jag skulle ringa upp. Ringde upp och han köpte hela kitet.

Nu återstår att sälja av spelrätten på Kalmar GK, vet inte om det är lätte ellr inte men jag ska göra ett försök. Har en kollega på jobbet som köpte för två år sedan och han fick betala 5000 kr för den då så det borde väl vara ett rimligt pris även i år.

Känns faktiskt skönt.